lördag 8 november 2008

Kapitel 8: Efterspel

Trots att rättvisan redan hade segrat vägrade de två läkarna att ge upp. De försökte med alla till buds stående medel att få folk att tro att de var oskyldiga. De försökte också att få resning i legitimationsärendet. Naturligtvis fick de inte det, men det visade sig att vissa lättlurade idioter gick på deras historia och det skrevs t.o.m. en bok i vilken det påstods att de var utsatta för ett justitiemord. Vilket trams!

Varför i hela friden skulle en man som helt uppenbart var en sexuell sadist (med tanke på alla tidningsskriverier) och en man som utnyttjat sin dotter sexuellt (även om domstolarna tyckte något annat) vara oskyldiga? En del verkar tro att vissa är oskyldiga bara för att det saknas bevis. Bokens författare måste vara den mest blåögde mannen i världshistorien!

Som tur var kom det ut en annan bok några år senare som på ett betydligt mer trovärdigt sätt kom fram till att en av läkarna måste ha mördat fler och dessutom på ett hemskt och utstuderat sätt följt i Jack the Rippers fotspår genom att hitta offer med liknande namn. Äntligen någon som såg klart och genomskådade Sveriges genom tiderna värsta förbrytare.

Tyvärr verkade dock ändå fler och fler tro på allt trams om läkarnas oskuld och det började skrivas mer och mer lögner i tidningar och andra medier. Bland annat ställde två gamla kompisar från Fagerhult upp för monstren. De påstod t.o.m. att ett vittne hade begått mened och borde åtalas. Till slut verkade det t.o.m. så att polisen inte längre trodde på deras skuld. Det visade sig nämligen att några hårstrån som hittats på en handduk som kunde kopplas till Catrine och mordet inte tillhörde någon av läkarna. Det visade sig också att de fragment av fingeravtryck som hittats på fyndsäckarna inte matchade någon av läkarna. Som om det skulle bevisa något? Vem som helst kunde väl ha lämnat fingeravtryck och hårstrån på säckarna och på mordplatsen utan att för den skull ha något med mordet att göra?

Till råga på allt ställde en känd professor i juridik upp gratis för att hjälpa läkarna. Först försökte han få resning igen i legitimationsärendet och sedan slog han alla rekord i dumhet när han ville att läkarna skulle få mångmiljonbelopp i skadestånd för att de skulle blivit orättvist behandlade under många år. Som tur var JK inte beredd att ge vika för trycket från professorn utan tog värvning i förnuftets armé och bestred deras skadeståndstalan.

Ännu till denna dag har denna modige man (JK) lyckats hålla ondskan stången.

Snipp, snapp, snut och så var sagan slut.

Dagens mattips: Pepparbiff och potatisgratäng.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej, jag tror inte din ironi går fram. Tyvärr,
Mollypolly

Bertil Bitter sa...

Hoppas att du har fel, men den har åtminstone gått fram till en person. :-)

För säkerhets skull kommer en epilog snart.

Anonym sa...

en At läkare på södersjukhuset hade obducent som föredragande läkare under en obduktion. han var då klädd i svart från topp till botten och inledde med att beskriva vilka dödsfall som var mest passionerade att obducera!? strypning!!!! märkligt utifrån att hans hustru dog hängande i fotgärden på sängen i deras sovrum ngt som senare rubricerades som suicid????? Tja, det är skillnad på folk å´folk!!! Undrar varför katrins vänner från stritan ej fick vittna???

Bertil Bitter sa...

Suck!

Att obducenten var intresserad av strypmord är ett välkänt faktum. Han hade t.o.m. publicerat artiklar om detta. Att hans fru hängde sig i sänggaveln är också ett välkänt faktum. Dödsfallet har utretts ett antal gånger och måste vara det mest utredda självmord i svensk kriminalhistoria. Det gör dock inte självmordet till ett mord för det.

Om obducenten verkligen skulle ha velat mörda sin fru, tror du att han valt det sätt som gjort honom mest misstänkt på då?

För övrigt var det ju folk som utgav sig för att vara vänner till Catrine som vittnade. Det visade sig senare att en av dem förmodligen begick mened och det kan ju varit en bidragande orsak till att åklagare Helin inte ville ha med dem från början...