Knappt hade Sverige hunnit andats ut förrän ännu en ondskans budbärare kom fram i ljuset. Även denna gång var det en vaken och orädd medborgare som rusade till samhällets räddning.
Den onde var en man som alldeles uppenbart hade börjat sin brottsliga bana med att förgripa sig på sin mycket unga dotter på dryga året. Dagis uppmärksammade den onde mannens fru, tillika barnets mamma, på att det kunde vara något som inte stod rätt till. Mamman hade under en tid också misstänkt det och fick nu sina misstankar bekräftade. Att några övergrepp inte kunde bevisas och att experterna inte trodde på henne gjorde henne naturligtvis bara mer fokuserad på att sanningen skulle komma fram. Det var nu dags att skiljas och hon skulle minsann se till att den onda aldrig mer fick träffa dottern.
När hon sett sanningen i vitögat föll allt på plats. Hon förstod helt plötsligt vad dotterns joller betydde och hon kunde tolka allt i dotterns beteende efter vad hon nu visste. Att hon inte sett det tidigare! Att polis och experter inte tog henne på allvar var helt otroligt, hur skulle hon göra för att avhjälpa detta problem?
Som tur var så publicerade en av kvällstidningarna bilder på kvinnor som blivit mördade, däribland Catrine, vilket gjorde att den sista biten föll på plats. Dottern kände igen bilden på Catrine och nu började den färdiga bilden att klarna mer och mer. Dottern berättade nu, på sitt speciella språk, att pappa och den hemska obducenten som det stått om i tidningarna hade dödat Catrine. Hon passade också på att berätta så mycket detaljer om mordet att det nu borde vara bortom allt rimligt tvivel att det verkligen var som dottern sa. Dessutom var ju mannen också läkare precis som obducenten och den som ville få det till en slump var uppenbart alldeles för dum för sitt eget bästa.
Tänk om mamman inte hade haft en så klok och välutvecklad flicka som kunde berätta om mordet och hur det hade gått till. Då hade de onda männen förmodligen kommit undan med det avskyvärda brottet.
Sverige kunde återigen andas ut och glädjas åt ytterligare en självuppoffrande hjälteinsats.
Fortsättning följer...
Dagens tips: nässpray och snytpapper
torsdag 30 oktober 2008
tisdag 28 oktober 2008
Kapitel 3: En mördare är funnen
Vem var nu denna mördare inom de egna leden? Enligt mannen som kom in på polisstationen var det en obducent som inte bara hade mördat Catrine utan även sin egen fru. Mordet på frun hade han dessutom skickligt maskerat som ett självmord. Mannen visste hur det låg till eftersom han var far till den mördade frun och visste därför att dottern aldrig skulle ta sitt liv. Obducenten var inte bara ond, han var även slug, varnade pappan. Det ville till att polis och åklagare frammanade all sin yrkesskicklighet för att få honom fälld.
En del av poliserna hade alltid känt att det var något skumt med den där obducenten och nu hade de alltså fått sina misstankar bekräftade. Egentligen hade de vetat det hela tiden!
Problemet var bara att hitta bevisen. Det fanns ju ingenting förutom pappans utsago som tydde på att obducenten var skyldig. De fick helt enkelt se till att hitta människor som kunde styrka deras tes. De tog med kort på den misstänkte och några andra figurer och visade runt på Catrines arbetsplats på Malmskillnadsgatan. Det dröjde inte länge förrän ryktet hade spridits att det var mannen på bild nummer fyra som mördade Catrine. Nu hade de honom fast!
Nu när de ändå hade bevisat att han var skyldig skulle de passa på att sätta honom på plats och visa att samhället tar avstånd från ett sådant monster som han bevisligen var. Dessa monster greps bäst offentligt så att alla kunde se vem som inte var önskvärd i samhället. Eftersom de visste att obducentens jobb var viktigt för honom hämtades han på arbetsplatsen i Solna. Den svenska polisens status i omvärldens och allmänhetens ögon borde nu rätteligen höjas kraftigt. Sverige var nu åter en säker och trygg plats på jorden.
Fortsättning följer...
Dagens humortips: Interpellationsdebatt i riksdagen med infrastrukturminister Åsa Torstensson.
En del av poliserna hade alltid känt att det var något skumt med den där obducenten och nu hade de alltså fått sina misstankar bekräftade. Egentligen hade de vetat det hela tiden!
Problemet var bara att hitta bevisen. Det fanns ju ingenting förutom pappans utsago som tydde på att obducenten var skyldig. De fick helt enkelt se till att hitta människor som kunde styrka deras tes. De tog med kort på den misstänkte och några andra figurer och visade runt på Catrines arbetsplats på Malmskillnadsgatan. Det dröjde inte länge förrän ryktet hade spridits att det var mannen på bild nummer fyra som mördade Catrine. Nu hade de honom fast!
Nu när de ändå hade bevisat att han var skyldig skulle de passa på att sätta honom på plats och visa att samhället tar avstånd från ett sådant monster som han bevisligen var. Dessa monster greps bäst offentligt så att alla kunde se vem som inte var önskvärd i samhället. Eftersom de visste att obducentens jobb var viktigt för honom hämtades han på arbetsplatsen i Solna. Den svenska polisens status i omvärldens och allmänhetens ögon borde nu rätteligen höjas kraftigt. Sverige var nu åter en säker och trygg plats på jorden.
Fortsättning följer...
Dagens humortips: Interpellationsdebatt i riksdagen med infrastrukturminister Åsa Torstensson.
måndag 27 oktober 2008
Kapitel 2: Jakten på en mördare
Vem kunde ligga bakom detta avskyvärda brott? Vem var så sjuk att han kunde göra något så vidrigt som någon bevisligen gjort mot Catrine?
Denna fråga ställde sig alla i huvudstaden och i övriga landet. Brottet var inte bara avskyvärt, det var också helt oacceptabelt i ett civiliserat samhälle. Någon måste ställas till svars och polisen måste sätta till alla tillgängliga resurser för att finna den skyldige!
Polisen gjorde vad de kunde, men det fanns inte mycket att gå efter och alla ansträngningar som gjordes var förgäves. De började efter ett tag att misströsta och frukta att en mördare skulle gå fri.
När nöden var som störst och tvivlen som starkast kom dock en frälsare invalsande på en polisstation och presenterade mördarens namn. Mördaren visade sig vara en inom familjen.
Fortsättning följer...
Dagens tips: SMS från ditt livs kärlek.
Denna fråga ställde sig alla i huvudstaden och i övriga landet. Brottet var inte bara avskyvärt, det var också helt oacceptabelt i ett civiliserat samhälle. Någon måste ställas till svars och polisen måste sätta till alla tillgängliga resurser för att finna den skyldige!
Polisen gjorde vad de kunde, men det fanns inte mycket att gå efter och alla ansträngningar som gjordes var förgäves. De började efter ett tag att misströsta och frukta att en mördare skulle gå fri.
När nöden var som störst och tvivlen som starkast kom dock en frälsare invalsande på en polisstation och presenterade mördarens namn. Mördaren visade sig vara en inom familjen.
Fortsättning följer...
Dagens tips: SMS från ditt livs kärlek.
söndag 26 oktober 2008
Det var en gång
I de närmaste inläggen kommer jag att berätta en saga för er läsare. Den bygger på en verklig händelse, men detaljerna i den kommer att göra det uppenbart för alla som läser den att det handlar om ren fiktion. Trevlig (nåja) läsning!
Kapitel 1:
Det var en gång en tjej som hette Catrine. Catrine levde ett hårt och tufft liv och blev ofta utnyttjad och misshandlad. Catrine hamnade i ett tungt missbruk och tvingades p.g.a. det att sälja sin kropp. För detta fick hon betala det högsta priset av dem alla, sitt liv. Catrine mördades, skändades, styckades och dumpades blott 27 år gammal. Hennes kvarlevor lades i svarta plastsäckar och placerades ut på olika platser. En del av kvarlevorna har ännu idag inte hittats.
Fortsättning följer...
Dagens fotbollstips: Bryt en 86 matcher lång svit!
Kapitel 1:
Det var en gång en tjej som hette Catrine. Catrine levde ett hårt och tufft liv och blev ofta utnyttjad och misshandlad. Catrine hamnade i ett tungt missbruk och tvingades p.g.a. det att sälja sin kropp. För detta fick hon betala det högsta priset av dem alla, sitt liv. Catrine mördades, skändades, styckades och dumpades blott 27 år gammal. Hennes kvarlevor lades i svarta plastsäckar och placerades ut på olika platser. En del av kvarlevorna har ännu idag inte hittats.
Fortsättning följer...
Dagens fotbollstips: Bryt en 86 matcher lång svit!
lördag 11 oktober 2008
Åsa och arbetsmiljön
Hur hon än tänker blir det fel. Den jag tänker på är Åsa Torstensson, kanske Sveriges genom tiderna sämsta minister.
Denna gång har hon fått för sig, trots att hon tidigare KU-anmält en annan minister för samma sak, att utöva lite ministerstyre. Dessutom har hon gjort det i en fråga hon med all önskvärd tydlighet visat att hon inte behärskar. Den här gången handlar det om postlagen.
2005 bestämde PTS (post- och telestyrelsen) att Sverige fr.o.m. 2011 skulle ha en ny utdelningsform. Denna utdelningsform kallas fastighetsboxar (postboxar). Detta skulle innebära att de som bor i flerfamiljshus får gå ner i entrén för att hämta sin post alternativt ta med sig posten upp när de kommer hem. Boxarna skulle betalas av fastighetägaren. Anledningen till allt detta var dels att arbetsmiljön för brevbärarna behövde förbättras och dels att framtiden kräver en effektivare utdelning för att inte portot ska rusa i höjden och för att möjliggöra en sund konkurrens på postmarknaden. När det gäller arbetsmiljön för brevbärarna har den i trappuppgångarna inte förändrats nämnvärt sedan 1800-talet.
Detta fick, trots att kostnaderna var ringa (700 kr/box), fastighetsägarnas olika organisationer att gå i taket. De hittade på allt från att kostnadena skulle bli enorma till att de gamla och svaga i samhället skulle drabbas av både det ena och det andra. Jag undrar för övrigt om de menade sig själva när de talade om de svaga? Argumentationen bet åtminstone på hyresgästföreningen som bildade en ohelig allians med de annars så avskydda hyresvärdarna. Inga allianser är tydligen för oheliga när det gäller att bekämpa den stora Satan (d.v.s. Posten AB med anhang).
Problemet för fastighetsägarna var att inga argument hade förankring i verkligheten. Det visade sig att de grovt hade överskattat kostnaderna och att de gamla och sjuka även efter 2011 skulle få sin post uppburen till dörren bara de frågade. Dessutom var de boende som hade boxar nöjda med dem i 8 fall av 10.
För att råda bot på detta prekära läge kontaktade de näringsdepartementet och minister Torstensson för att få hjälp. De menade att PTS var oklara och att det var orättvist att de skulle betala de miljardbelopp det enligt dem kostade. Fru Tortensson tycke naturligtvis synd om fastighetsägarna eftersom de kan räknas in bland skaran som är svaga och utsatta i samhället och lovade att hjälpa dem. Hon begärde att PTS skulle utreda om deras allmänna råd kring utdelning av post på något sätt stod i strid med postlagen.
PTS svar kom strax innan midsommar och slog klart fast att deras råd INTE stred mot någon postlag. Klok som hon är (när hon drygt 3 månader senare tänkt klart) förstod då ministern att PTS pratade tvärtomspråket och bad dem att genast upphäva sitt råd med hänvisning till att det stred mot postlagen och att myndigheten klart överskridigt sina befogenheter när de talat om arbetsmiljön för brevbärarna eftersom det inte står någonting om det i postlagen. Hon såg det som sin plikt att detaljstyra en myndighet som var så snett ute. Dessutom hade hon nu rett ut alla de oklarheter som förekommit i ärendet. Arbetsmiljö och liknade tjafs kunde mindre viktiga departement syssla med.
Till sin hjälp hade ministern IT-strategen Henrik Hansson som efter att ha berett ärendet för ministern och efter att beslutet klubbats igenom visade sin kunnighet i en intervju om saken. Läs och imponeras här.
Att fastighetsägarna ska slippa investera ett par hundralappar i något som de inte lagt en krona på i många fall sedan 1800-talet är tydligen viktigare än en hel yrkesgrupps hälsa. Det kan inte vara någon som är vid sina sinnes fulla bruk som tror att det är hälsosamt att springa flera tusen trappsteg per arbetsdag som brevbärarna faktiskt gör.
Jag har själv haft boxar i entén och kan inte förstå varför det är ett sånt gnäll om det (framförallt från de som inte har det). Det var inga som helst problem att ta med sig posten när jag kom hem. Jag fick också hem saker jag beställt från nätet som jag innan boxarna fick gå och hämta någon kilometer bort i affären.
Jag tycker att Henrik Hansson ska återgå ditt sin dator och sina IT-frågor. Åsa Torstensson kan ju försöka att göra något vettigt överhuvudtaget. Hon kan t.ex. försöka göra något åt trafiken i huvudstaden utan att straffskatta de som vill ta sig fram. Tyvärr har jag inte så höga förhoppningar om att hon ska klara det, men om hon bara låter bli att förvärra situationen får jag nog vara nöjd.
Dagens tips för att skona en brevbärare: Fastighetsboxar i DIN entré.
Denna gång har hon fått för sig, trots att hon tidigare KU-anmält en annan minister för samma sak, att utöva lite ministerstyre. Dessutom har hon gjort det i en fråga hon med all önskvärd tydlighet visat att hon inte behärskar. Den här gången handlar det om postlagen.
2005 bestämde PTS (post- och telestyrelsen) att Sverige fr.o.m. 2011 skulle ha en ny utdelningsform. Denna utdelningsform kallas fastighetsboxar (postboxar). Detta skulle innebära att de som bor i flerfamiljshus får gå ner i entrén för att hämta sin post alternativt ta med sig posten upp när de kommer hem. Boxarna skulle betalas av fastighetägaren. Anledningen till allt detta var dels att arbetsmiljön för brevbärarna behövde förbättras och dels att framtiden kräver en effektivare utdelning för att inte portot ska rusa i höjden och för att möjliggöra en sund konkurrens på postmarknaden. När det gäller arbetsmiljön för brevbärarna har den i trappuppgångarna inte förändrats nämnvärt sedan 1800-talet.
Detta fick, trots att kostnaderna var ringa (700 kr/box), fastighetsägarnas olika organisationer att gå i taket. De hittade på allt från att kostnadena skulle bli enorma till att de gamla och svaga i samhället skulle drabbas av både det ena och det andra. Jag undrar för övrigt om de menade sig själva när de talade om de svaga? Argumentationen bet åtminstone på hyresgästföreningen som bildade en ohelig allians med de annars så avskydda hyresvärdarna. Inga allianser är tydligen för oheliga när det gäller att bekämpa den stora Satan (d.v.s. Posten AB med anhang).
Problemet för fastighetsägarna var att inga argument hade förankring i verkligheten. Det visade sig att de grovt hade överskattat kostnaderna och att de gamla och sjuka även efter 2011 skulle få sin post uppburen till dörren bara de frågade. Dessutom var de boende som hade boxar nöjda med dem i 8 fall av 10.
För att råda bot på detta prekära läge kontaktade de näringsdepartementet och minister Torstensson för att få hjälp. De menade att PTS var oklara och att det var orättvist att de skulle betala de miljardbelopp det enligt dem kostade. Fru Tortensson tycke naturligtvis synd om fastighetsägarna eftersom de kan räknas in bland skaran som är svaga och utsatta i samhället och lovade att hjälpa dem. Hon begärde att PTS skulle utreda om deras allmänna råd kring utdelning av post på något sätt stod i strid med postlagen.
PTS svar kom strax innan midsommar och slog klart fast att deras råd INTE stred mot någon postlag. Klok som hon är (när hon drygt 3 månader senare tänkt klart) förstod då ministern att PTS pratade tvärtomspråket och bad dem att genast upphäva sitt råd med hänvisning till att det stred mot postlagen och att myndigheten klart överskridigt sina befogenheter när de talat om arbetsmiljön för brevbärarna eftersom det inte står någonting om det i postlagen. Hon såg det som sin plikt att detaljstyra en myndighet som var så snett ute. Dessutom hade hon nu rett ut alla de oklarheter som förekommit i ärendet. Arbetsmiljö och liknade tjafs kunde mindre viktiga departement syssla med.
Till sin hjälp hade ministern IT-strategen Henrik Hansson som efter att ha berett ärendet för ministern och efter att beslutet klubbats igenom visade sin kunnighet i en intervju om saken. Läs och imponeras här.
Att fastighetsägarna ska slippa investera ett par hundralappar i något som de inte lagt en krona på i många fall sedan 1800-talet är tydligen viktigare än en hel yrkesgrupps hälsa. Det kan inte vara någon som är vid sina sinnes fulla bruk som tror att det är hälsosamt att springa flera tusen trappsteg per arbetsdag som brevbärarna faktiskt gör.
Jag har själv haft boxar i entén och kan inte förstå varför det är ett sånt gnäll om det (framförallt från de som inte har det). Det var inga som helst problem att ta med sig posten när jag kom hem. Jag fick också hem saker jag beställt från nätet som jag innan boxarna fick gå och hämta någon kilometer bort i affären.
Jag tycker att Henrik Hansson ska återgå ditt sin dator och sina IT-frågor. Åsa Torstensson kan ju försöka att göra något vettigt överhuvudtaget. Hon kan t.ex. försöka göra något åt trafiken i huvudstaden utan att straffskatta de som vill ta sig fram. Tyvärr har jag inte så höga förhoppningar om att hon ska klara det, men om hon bara låter bli att förvärra situationen får jag nog vara nöjd.
Dagens tips för att skona en brevbärare: Fastighetsboxar i DIN entré.
fredag 3 oktober 2008
Censurerad av SVT
Den debatt jag skrev om i förra inlägget har nu blivit censurerad av SVT. Av mina tolv inlägg har tio raderats.
Moderatorns motivering:
Ett flertal efterföljande inlägg har raderats, på grund av brott mot webbreglerna. Allt för intima detaljer och yviga spekulationer om brottsliga gärningar blir kränkande för utpekade personer, både levande och döda. Därför drar vi ett streck i debatten här, för den här gången.
När diskussionen drog igång skrev moderatorn så här för att få folk att debattera:
Allmänläkaren och Obducenten friades från att ha mördat Catrine da Costa, men miste ändå sina läkarlegitimationer, då tingsrätten ansåg att de hade styckat kroppen. De hävdar att staten förstört deras liv och kräver 40 miljoner i skadestånd. Fallet har debatterats flitigt de senaste 20 åren.
Fortsätta diskussionen, men tänk på att inte namnge de utpekade personerna.
Nu träder Allmänläkaren för första gången fram - i Debatt, 22.00, SVT1.
Läkarna friades, ändå drog Socialstyrelsen in deras legitimationer - var det riktigt? Är skadeståndskraven rimliga?
Trots att jag aldrig namngav läkarna eller någon annan som inte kan räknas som en offentlig person (Leif GW Persson och Lars Borgnäs) så har alltså mina inlägg raderats.
Eftersom jag som jag skriver i profilen gillar att se saker i svart eller vitt så börjar jag genast undra vad jag gjort för fel.
Min nästa tanke går till en av de som jag faktiskt namngav, Lars Borgnäs. Han har ju klart och tydligt tagit ställning för obducentens skuld, vilken jag argumenterade emot i debatten. Han jobbar även för SVT och har tidigare lyckats dupera ledningen att favorisera de program han gjort själv för att smutskasta läkarna och samtidigt fått de kritiska programmmen att bl.a. sändas på sämsta tänkbara sändningstid m.m.
Om Borgnäs läste debatten (eller om han skrev i den under pseudonym) så gick den nog inte i den riktning han önskade. Den som läste den kunde inte undgå att märka att den anklagande sidan inte hade någon förankring i verkligheten.
Hmm, det ligger en hund begraven...
Fri television my ass!
Dagens tv-tips: Tv4 eller vilken annan kanal som helst förutom SVT.
Moderatorns motivering:
Ett flertal efterföljande inlägg har raderats, på grund av brott mot webbreglerna. Allt för intima detaljer och yviga spekulationer om brottsliga gärningar blir kränkande för utpekade personer, både levande och döda. Därför drar vi ett streck i debatten här, för den här gången.
När diskussionen drog igång skrev moderatorn så här för att få folk att debattera:
Allmänläkaren och Obducenten friades från att ha mördat Catrine da Costa, men miste ändå sina läkarlegitimationer, då tingsrätten ansåg att de hade styckat kroppen. De hävdar att staten förstört deras liv och kräver 40 miljoner i skadestånd. Fallet har debatterats flitigt de senaste 20 åren.
Fortsätta diskussionen, men tänk på att inte namnge de utpekade personerna.
Nu träder Allmänläkaren för första gången fram - i Debatt, 22.00, SVT1.
Läkarna friades, ändå drog Socialstyrelsen in deras legitimationer - var det riktigt? Är skadeståndskraven rimliga?
Trots att jag aldrig namngav läkarna eller någon annan som inte kan räknas som en offentlig person (Leif GW Persson och Lars Borgnäs) så har alltså mina inlägg raderats.
Eftersom jag som jag skriver i profilen gillar att se saker i svart eller vitt så börjar jag genast undra vad jag gjort för fel.
Min nästa tanke går till en av de som jag faktiskt namngav, Lars Borgnäs. Han har ju klart och tydligt tagit ställning för obducentens skuld, vilken jag argumenterade emot i debatten. Han jobbar även för SVT och har tidigare lyckats dupera ledningen att favorisera de program han gjort själv för att smutskasta läkarna och samtidigt fått de kritiska programmmen att bl.a. sändas på sämsta tänkbara sändningstid m.m.
Om Borgnäs läste debatten (eller om han skrev i den under pseudonym) så gick den nog inte i den riktning han önskade. Den som läste den kunde inte undgå att märka att den anklagande sidan inte hade någon förankring i verkligheten.
Hmm, det ligger en hund begraven...
Fri television my ass!
Dagens tv-tips: Tv4 eller vilken annan kanal som helst förutom SVT.
onsdag 1 oktober 2008
Bertil Bitter vs Boudine
Nu har jag blivit lika debattsjuk som Lars Adaktusson. Denna gång handler det återigen om styckmordsfallet och motståndaren denna gång kallar sig för "Boudine". Debatten förs på SVT:s hemsida och startades efter programmet "Debatt" där allmänläkaren för första gången talade ut i TV. I den efterföljande debatten var det endast tokstollen Lars Borgnäs som fortfarande på allvar hävdade att läkarna är skyldiga.
Boudine har en trevlig debatton och är vältalig (precis som Germund som tidigare omnämnts i bloggen). Vi är helt överens om att allmänläkaren är oskyldig, men han har en galen teori om att obducenten tillsammans med sin granne (som var polis) och arkitekten (en av Catrines torskar) ska ha mördat och styckat Catrine da Costa. I övrigt är hans teser förvillande lika de som den tidigare nämnda foliehatten Lars Borgnäs har.
Boudine har dock lite svårt att bevisa sin tes och hans främsta argument handlar om den känsla han har.
Ödmjuk som jag som vanligt är så anser jag att debatten för länge sedan är vunnen eftersom motståndaren varken kan svara på mina eller har egna argument (förutom känslan som ständigt återkommer).
Alltså: Bertil Bitter vs Boudine 1-0
Och: Bertil Bitter vs Tvivlarna 2-0
Följ gärna debatten här. Fr.o.m. 28/9 23.37 blir det intressant...:-)
Ärligt talat så ska inte heller de andra debattörerna som argumenterar för läkarnas oskuld förringas. Tack för att ni hjälper till att bringa en del klarhet i denna soppa genom att oförtrutet argumentera för det ni tror på som i det här fallet dessutom är sant.
Dagens tips: Vinn en debatt!
Boudine har en trevlig debatton och är vältalig (precis som Germund som tidigare omnämnts i bloggen). Vi är helt överens om att allmänläkaren är oskyldig, men han har en galen teori om att obducenten tillsammans med sin granne (som var polis) och arkitekten (en av Catrines torskar) ska ha mördat och styckat Catrine da Costa. I övrigt är hans teser förvillande lika de som den tidigare nämnda foliehatten Lars Borgnäs har.
Boudine har dock lite svårt att bevisa sin tes och hans främsta argument handlar om den känsla han har.
Ödmjuk som jag som vanligt är så anser jag att debatten för länge sedan är vunnen eftersom motståndaren varken kan svara på mina eller har egna argument (förutom känslan som ständigt återkommer).
Alltså: Bertil Bitter vs Boudine 1-0
Och: Bertil Bitter vs Tvivlarna 2-0
Följ gärna debatten här. Fr.o.m. 28/9 23.37 blir det intressant...:-)
Ärligt talat så ska inte heller de andra debattörerna som argumenterar för läkarnas oskuld förringas. Tack för att ni hjälper till att bringa en del klarhet i denna soppa genom att oförtrutet argumentera för det ni tror på som i det här fallet dessutom är sant.
Dagens tips: Vinn en debatt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)