8 dagar

Forts...

1985:
Nu dyker "barnets berättelse" upp för första gången. Allmänläkarens snart f.d. fru kontaktar i augusti, efter ett antal misslyckade försök att få sin man åtalad för incest, polisen Eva Graaf och berättar att deras dotter berättat om en hel del hemskheter som har med Catrine da Costa att göra.

Under hösten 1985 berättar mamman om "farbror tomt" som "bibbar" "tanten" eller "Katrin". Hon berättar även om "fotografen" som är med när "Tomt" "bibbar" "tanten". Barnet berättar också om skruvmejslar och sågar och om huvuden i papperskorgar. Eva Graaf, som skött incestutredningen, beslutar sig nu för att kontakta våldsroteln eftersom den här historien kan vara mycket större än en vanlig incestutredning.

Allan Bäckström på våldsroteln bestämmer sig för att förhöra mamman och efter det är snöbollen i rullning. Berättelsen blir efterhand grövre och grövre. Bit för bit byggs en historia om homosexualitet, sadism, sekter, rituella mord och kannibalism upp.

Det man kan tycka är märkligt är att den enda som förmedlade vad barnet sa var mamman och att polisen endast hörde henne om vad barnet sagt istället för att se till att barnet fick berätta för någon objektiv och utbildad person. Det gick t.o.m. så långt att kommisarie Bäckström gav mamman en bandspelare så att hon kunde "förhöra" barnet själv.

För att kontrollera om mamman och hennes berättelse och tolkningar kan vara trovärdiga bestämmer man sig till slut för att använda sig av expertis. Problemet är bara att expertisen inte är objektiv. Trots att det finns en uppsjö av psykologer och psykiatriker att använda väljer man att ge uppdraget åt Margaretha Erixon och Frank Lindblad. Just de två som varit mest inblandade i den tidigare incestutredningen mot allmänläkaren på slutet. De två som inte gillat att han mot slutet av utredningen inte velat delta eftersom han ansåg sig vara oskyldig och eftersom han blivit avrådd från det av sin advokat. De två som hade fått en bra kontakt med mamman, men inte med allmänläkaren. Frank Lindblad som allmänläkaren öppet meddelat att han inte kände något förtroende för under incestutredningen.

Dessa två var bara början på en rad människor som skulle komma att få flera roller i utredningen kring Catrine da Costas död. Ordet jäv verkade ännu inte vara etablerat i Sverige 1985.

Uppdraget till de två jävspersonerna var alltså att bedöma huruvida det var möjligt att barnet vid 1 års ålder hade bevittnat dödandet och styckningen av Catrine da Costa på rättsläkarstationen i Solna sommaren 1984.

1986:
I januari kommer Franks och Margarethas utlåtande. Det slog fast att "styckandet av en människokropp kunde vara en rimlig bakgrund till det barnet förmedlat". De slog också fast att det utifrån barnets (mammans) berättelse verkade som om "tomt" var samma person som obducenten.

I februari förhörs allmänläkaren och han delges misstanke om sexuellt utnyttjande av underårig. Han förhördes också väldigt ingående om obducenten och valda delar av det som dottern påstods ha sagt med hjälp av mamman. Trots att både Bäckström och åklagare Anders Helin öppet deklarerade för allmänläkaren att de trodde att han ljög och att han varit med om att stycka Catrine da Costa så delgavs han ingen misstanke om ytterligare brott.

Sent på kvällen den 28 februari mördas statminister Olof Palme och utredningen gällande Catrine da Costa lades i malpåse.

I augusti förhörs mamman igen på egen begäran. Hon är upprörd över det faktum att det inte händer något trots all enligt henne övertygande bevisning. Hon kompletterar nu dotterns berättelse med uppgifter om att "Tomt" haft tre kranier i sin ägo och att dottern berättat om detta redan innan hon, mamman och Frank Lindblad gjort studiebesök på rättsläkarstationen och sett de tre kranier som obducenten hade uppställda i bokhyllan på sitt arbetsrum. Det faktum att dottern visste detta redan innan besöket användes som ytterligare ett indicium på att hon talade om en verklig upplevelse. Att mamman inte berättat det här förrän nu och att dottern inte känt igen sig vid studiebesöket verkade inte bekymra någon nämnvärt. Det förklarades med att barnet visat upp en "tillkämpad oberördhet" vid studiebesöket. Att mamman inte reagerat och berättat om kranierna när Frank Lindblad innan studiebesöket frågat henne om det var ok för henne att hennes dotter skulle få se tre kranier på Obducentens rum verkade inte heller få någon att reagera. Alla hade ju redan konstaterat att mamman var trovärdig oavsett vad för uppgifter hon presenterade.

Fortsättning följer...