torsdag 14 maj 2009

2 månader och 4 dagar

Den 18 juli 2009, om två månader och fyra dagar preskriberas mordet på Catrine da Costa (om det nu var ett mord).

Den 18 juli 1984 hittades de första säckarna med Catrines kvarlevor och sedan dess har en hel del hänt i ett av Sveriges mest uppmärksammade rättsfall. Det mesta som har hänt är dock inte särskilt smickrande för en del av de inblandade.

I de följande inläggen ska jag försöka återberätta en del av det som har hänt i fallet.

1984:
Delar av Catrines kropp hittas i två omgångar. Först, den 18 juli, hittas två säckar vid Talludden och tre veckor senare två säckar (fyra om man räknar innersäckarna) vid Eugeniavägen. Bl.a. huvud, hals och ett av brösten hittas aldrig.

Den 19 juli får polisen av en kollega ett tips om att det i Södertälje bor en man, Stanislaw G, som den 22/8 1974 i Malmö dödat och styckat en kvinna och dumpat delar av hennes kropp i en container i svarta sopsäckar. Även i detta fall hittas aldrig huvudet trots att polisen vid husrannsakan hittade kroppsdelar på Stanislaws balkong insvept i plast. Stanislaw är styckmästare till yrket och är villkorligt frigiven från ett fängelsestraff när han döms till rättspsykiatrisk vård för grov misshandel samt vållande till annans död den 11/3 1975. Tre år senare är han inte inlåst och passar då på att med kniv rånmörda två personer i Ystad och döms pånytt till sluten psykiatrisk vård. 1983 släpps han ut från Sidsjöns mentalsjukhus och bosätter sig i Södertälje. En månad efter tipset förhör polisen Stanislaw, men väljer att inte gå vidare och undersöka hans bil eller lägenhet trots att hans f.d. sambo berättat att Stanislaw hotat att döda henne och trots att han varit en frekvent kund på Malmskillnadsgatan där Catrine jobbade.

Polisen kartlägger Catrines bekantskapskrets och hittar där några intressanta namn. En av dessa är en man som kommer att kallas "arkitekten". Det visar sig att Catrine bott hos arkitekten på Östermalm från och till. Arkitekten berättar också för polisen att han släpper av Catrine i Kungsträdgården på förmiddagen den 10 juni, på pingstdagen. Detta visar sig få betydelse i utredningen och åtalet, men kanske inte riktigt som polisen har tänkt sig eftersom man glömmer bort arkitektens vittnesmål, vilket stjälper hela den första gärningsbeskrivningen åklagaren har i åtalet några år senare. I den hävdas det nämligen att Catrine mördades på pingstafton, alltså dagen före arkitekten släppte av henne i Kungsträdgården.

En annan man som kontrolleras i utredningen är en finsk bilmekaniker som också lät Catrine bo hos honom periodvis. Det görs också en husrannsakan i hans lägenhet som dock inte för utredningen framåt.

En äldre man i Ösmo, som var bekant med den finske bilmekanikern, berättade senare i förhör att Catrine ringt honom några dagar efter pingsthelgen. Denna uppgift försvann också i allt annat, vilket kan förklara att polis och åklagare i de kommande rättegångarna utgick ifrån att Catrine mördades på annandag pingst.

Innan obducenten och allmänläkaren kommer in i bilden finns det ett annat läkarspår som består i att Catrine i sin adressbok hade ett antal läkare uppskrivna (dock ej obducenten eller allmänläkaren). Dessa läkare visade sig skriva ut läkemedel åt Catrine. Oftast i utbyte mot sexuella tjänster. Läkarna i adressboken verkade dock inte ha med Catrines död att göra.

I augusti 1984 kopplar polisen för första gången ihop obducenten med Catrine da Costa. Detta efter ett tips från hans tidigare svärfar. Detta tips startar en kedja av händelser som leder fram till en skandal utan dess like och så många felaktiga beslut från utredare och myndigheter som i eftertankens kranka blekhet får vilken person som helst med normalbegåvning att tvivla på att det kan vara sant.

Under vintern 1984 kommer en åkeriägare på att en av hans lastbilar under sommaren fraktat bort en mycket illaluktande container med trädgårdsavfall från en parkeringsplats vid Eugeniavägen. Innehöll den månne resterna av Catrines kropp? Polisen försöker förgäves hitta avfallet på Ullnatippen i Täby där containern tömts på sitt innehåll.

Fortsättning följer...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Yes Bertil,fallet i ett nötskal,till skam för idioterna på våldsroteln Sthlm. Vilka mördarna är vet vi ju nu. 40 miljoner? Då kommer staten billigt undan!!

Anonym sa...

Sköt om dig Bertil.Lämnar detta pissland ,kanske för gott, vad du än gör så hoppas jag att det blir till ditt eget bästa. Psykfall som jag har helt enkelt inget att göra i Sverige. Hoppas jag löste fallet åt dig,åtminstone gjorde jag det inför mig själv!
MVH
Misantropen!

Bertil Bitter sa...

Lycka till i livet Misantropen!

Sanningen har nog bara mördaren och ev medhjälpare, men förhoppningvis har du rätt!

Anonym sa...

Ett sista inlägg Bertil:Glöm min teori om alibit.Catrine levde säkert fram till den 13-14é,tror knappast Lindgren ljuger om det.Tror inte heller,vid närmare eftertanke, att de två män som pratat med kvinnan i kungsan skulle våga ljuga om en sån sak så tidigt i utredningen.Catrine har efter den 10é varit på en plats eller flera där hon normalt inte brukade vistas. Hon har efter den 10é träffat gärningsmannen,möjligtvis nån gång innan.Vem? S.Gonerka,polacken med stor sannolikhet.En "vanlig" snubbe skulle knappast stycka kroppen på det sättet,måste nästan vara en person som har för vana att göra på det sättet. Vet inte om polisen knackade dörr i området där gonerka bodde vid den tiden.Om inte,en klar missräkning. Om,vilket foto användes? Den klassiska som togs av polisen eller det mer nytagna. Om de använde den klassiska kan det vara orsaken till att hon inte setts sen den 10é,man skulle kunna tro aatt det är två olika personer om man inte visste något om henne..Minnet bleknar fort.
Ha en trevlig sommar Bertil,själv ska jag grubbla på mitt vidare öde,men det blir fanimej inga mer kriminalfall,skallen tar stryk.
Haré gott!